Frågelåda med Claes Fahlgren, chef på Växjö Konsthall

Vad innebär punk för dig?
Tills för ett tag sen, innan vi började med den här utställningen så innebar punk delvis musik och delvis ett utseende. Men ju mer jag satt mig in i det har jag ju förstått att det handlar om ett tidsfenomen som gäller väldigt många människor och har en sociologisk, politisk och psykologisk förankring i den rådande tiden. Det är ju ganska mycket, men punk för mig är anarki, icketron på samhället och omgivningen och allt ska rättas efter mig, en slags svartsyn, ”jag skiter i allt”, sen är det staden, betongen, asfalten. Det finns en aggressivitet men också en stor stilighet i faktumet att man kan göra vad man vill. Att skita i allt kan ge en stor styrka och det är väl det som utmärker en del av punken. Därmed kan jag tänka mig att en del har gått under och en del har det gått väldigt bra för.

Vad har punken betytt för din generation?
Jag tillhör den generation man nu i efterhand kallar progg-generationen. Vi diskuterade Vietnamkriget, politiken och vart samhället ledde oss, hur vi skulle ta hand om det. Vi gjorde uppror och ville inte följa våra föräldrars idéer. Vi hade en tilltro till att utveckla det goda, uppnå en äkthet där man tog avstånd från massproduktion och industrisamhället. Sen kom punken som ett slag i ansiktet, att man skiter i allt och satsar på sig själv. Det var ju helt tvärt emot det vi gjorde då. Jag tror att många tog avstånd ifrån det av den anledning. Sedan framställdes punken i media som något aggressivt och destruktivt.

Men jag minns en gång i mitten av sjuttiotalet då jag var på besök på konstfack för ett seminarie. Och konstfack som var nyfikna på allt nytt hade tagit dit ett punkband som skulle spela och folk strömmade dit, lärare och professorer om vartannat. Då säger en kille i publiken till mig ”fan vad bra alltså, jag tycker det är bra med de här punkarna… de vänder ut och in på all smärta och ångest och tar tag i det och vågar se det”. Det fick mig att se lite annorlunda på punken, jag kände att man kanske hade sopat något under mattan i den här tron på att utveckla det goda samhället och de goda idéerna. Det fanns liksom mycket mörker som man också måste ta hänsyn till och se och göra någonting med. Så jag tyckte nog att punken var lite schysst. Sen inser man ju själv att man är lite av en punkare när man ibland går ner i det svarta ur vilket det sedan växer fram kreativitet.

Anser du att punken är aktuell i dagens Sverige?
Det verkar ju så. Tittar man ute på stan så ser man ju punkuttryck i frisyrer och så. Man ser att det finns som en modeföreteelse. Ytligt sett verkar ju punk fortfarande vara aktuell. Vi är i ett läge där det ser mörkt ut med klimathot och sånt här och då förstår jag att punken kan ligga nära till hands för att bearbeta och spegla vår egen samtid.

Vad anser du vara det huvudsakliga syftet med Punkprojektet?
Min förhoppning och ambition är att påverka och förändra stadens innehåll och utseende så att den blir en mötesplats för kultur och olika generationer. En mötesplats där det händer en massa saker. Det här projektet är ett led i det. Att utifrån en utställning se till att det händer något i stan, att konst kan generera något som ger giltighet och är praktiskt användbart för folk.

Hur uppnår man ett så fruktbart resultat som möjligt i ett sådant projekt?
Vår metod har varit att ta kontakt med olika kulturentreprenörer. Lite medvetet har vi valt de som står utanför de större institutionerna, det är mycket unga. Det är spännande att se om man kan åstadkomma ett samarbete mellan en institution och diverse outsiders. Man måste känna att man har kul och att det bottnar på djupet.

Hur fungerar samarbetet aktörerna emellan?
Jag tror att det fungerar ganska bra.

Vilket anser du vara kulturen och de många konstarternas huvudsakliga syfte?
Det är en mäktig fråga… kultur och konst är överallt i livet. Det är inte en liten bit av livet utan själva livet. Vi har en tendens i vår civilisation att dela upp saker i arbete, fritid, kultur, idrott och sen går vi mellan de olika positionerna, men jag menar att kulturen och konsten är det mest fundamentala i livet. Det handlar om att fundera och uppleva, om att ta upp och bearbeta existentiella frågor, men också att som människa få uppleva stor skönhet. Det är en sorts upplevelseresa vi gör som människor. Det är det konsten handlar om. Ett sätt att kommunicera kring de här sakerna.

Kan du tänka dig fler framtida samarbeten av det här slaget?
Ja, det vore jättekul att kunna utveckla, gå vidare och sätta större avtryck.