Frågelåda med Ann Olbers-Croall, bildpedagog, konstnär och drivare av Mamaso

Vad innebär punk för dig?
För mig är punk nästan bara Thåström och Patti Smith och svarta läderjackor och lite sånt. Det tycker jag är punk. Jag var ingen punkare nämligen, jag var hippie.

Vad har punken betytt för din generation?
Den har betytt ganska mycket. Att man har fått sticka ut och ta sig ton. Jag tror att det blev ett slags genombrott, att man fick uttrycka sig trots att man kanske inte var skitbra på någonting. Det tycker jag är en jättebra grej, att man kan få spela musik och uttrycka sig ändå.

Anser du att punken är aktuell i dagens Sverige?
Ja, jag tror att det är dags för lite ny punk. Vi börjar få ett så fruktansvärt konsumtionssamhälle, man tänker bara på att ”köpa, köpa” och glitter och utseende. Allt är bara inriktat på konsumtion, så om punken kan hjälpa till att man får sticka ut och säga ifrån och fundera på vad man kan göra själv då tror jag att det är jätteaktuellt.

Hur tycker du att punken tar sig uttryck idag?
Jag vet inte mycket om det om jag ska vara ärlig. Jag har inte tänkt ett dugg på punk tills någon frågade om vi ville vara med på en punkutställningen i konsthallen. Jag hade ingen aning om att punken är på gång att bli någonting. Det visste inte jag.

Vad anser du vara det huvudsakliga syftet med punkprojektet?
Att samarbeta med de som vill försöka hålla på med konst, gallerier och ett språk liksom. Att visa vad man tycker genom olika utställningar. Vi såg vår chans att göra någonting på flera ställen så att alla de här små ställena når fram. Det var viktigast för mig.

Hur uppnår man ett så fruktbart resultat som möjligt i ett sådant projekt?
Målet är ju att folk ska komma och tycka att det är intressant att besöka ett galleri. Jag vill inte att det vi har här ska vara något ställe där man går omkring och fintittar på saker och ting. Jag vill förvåna och uppröra, jag vill att det ska vara kul att gå och titta i ett galleri, inte att det är någonstans där man bara går i någon konstig värld. Jag vill att folk ska mötas, det ska vara en mötesplats. Om det blir det har man lyckats tycker jag.

Hur har samarbetet fungerat aktörerna emellan?
Jag tycker att det funkat ganska bra utifrån de förutsättningar som är. Vi har ingen knytpunkt egentligen, vi träffas inte på ett jobb eller sådär, istället är det någon som sammankallat till möten och så har folk kommit och det har ändå utmynnat i ett program där ingenting krockar med vartannat.

Vilket anser du vara kulturens och de många konstarternas huvudsakliga syfte?
Åh herrejösses! Jag tycker fortfarande att det handlar om att mötas och att det hela tiden ska vara ett språk där man ska få säga saker och berätta vad man tycker på ett sätt som når ut till andra människor. Unga, gamla, olika kulturer, man ska hålla på med den sorts kultur som riktar sig till alla, inte bara ett fåtal. Så tycker jag kultur ska fungera generellt.

Kan du tänka dig fler framtida samarbeten av det här slaget?
Absolut! Jag tycker verkligen att det är ett bra koncept. Vi behöver ju varann, det kommer ingen här annars. Jag satt här och sydde en massa påslakan ungefär och så druttlade det ner någon bara sådär, men mest var det tomt och det är synd. Man har jobbat med någonting som man tycker är kul och tror att folk skulle komma att titta på och så… var är de? Fortfarande är det där att folk törs inte. Man tror att man måste vara inne eller kunnig, någon slags elit och då vågar inte de gå in. Det tar sin tid.